Svensson - Latest Comments

Re: Livstids fängelse för mord på Jordgubbens mamma

Samhällslärare — Tue, 09 Apr 2024 02:26:44 -0000

En livstidsdömd kan efter 10 år ansöka om att straffet tidsbestäms, strafftiden får då inte understiga 18 år (d.v.s. det längsta tidsbestämda straff lagen känner). Utifrån praxis med frigivning efter 2/3 av avtjänat straff innebär detta att den nominellt kortaste tiden i fängelse, för den som dömts till livstid, är 12 år. Sedan har alltid regeringen möjlighet att bevilja nåt, något som vad jag förstår sker mycket sparsamt.

Så visst någon gång lär denne dömde komma ut och då utvisas. Sedan är det min bild att tiden för faktisk fängelsevistelse över tid har ökat. För brott som anses särskilt grava tycks tidsbestämningen vid överstiga 18 år. I de uppmärksammade Malexandermorden bestämdes straffen till 35 år, 35 år och 41 år. Att den som nu dömts i det aktuella fallet kommer att tillbringa 20-25 år i fängelse är därför tämligen troligt.

Re: Dubbelmordet i Ekebäck har lett till en rad hämndattacker

Samhällslärare — Sun, 07 Apr 2024 14:13:29 -0000

Sådan är dynamiken i denna labila miljö. En gnista tänds och sedan kan nästan vad som helst hända. Ibland klingar det av tämligen snabbt, andra gånger blir det mer utdraget och någon gång, som i höstens Foxtrot-konflikt, spårar det ut på riktigt och bortom all rimlighet. Det enda vi med säkerhet kan säga är att denna miljö är högst oberäknelig.

Re: Inte ett enda svenskt kriminellt nätverk anses farligt

Samhällslärare — Sat, 06 Apr 2024 05:43:23 -0000

Farlighet är alltid ett relativt begrepp utifrån den kontext som utgör referens till jämförelsen. Skall vi gå till ytterligheterna är självklart en favela i Rio en mycket farligare miljö att vistas i än ett exkluderat område med etablerade gäng i Sverige. Samtidigt är högst sannolikt ett exkluderat område i Stockholms periferi, relativt sett, en farligare miljö en avlägsen by i Norrlands inland där det bor ett, med vapen väl försett, ”gäng” av tjuvjägare.

I samtliga tre exempel ovan, representerande ytterligheter och förstås är av helt olika magnitud, står ändå problematiken egna ben. Att ett problem, relativt sett, är mindre än ett annat innebär på inget sätt att problemet inte finns. För mig måste varje problem hanteras utifrån sin egen bakgrund och inom ramen för sin egen kontext. Att relativisera bort samhällsproblem har alltid varit mig helt främmande.

Att de svenska ”gängen” är ofarligare än sina europeiska ”storebröder” synes mig vara en tämligen vidöppen dörr att slå in. Europols rapport i all ära men för mig har jag svårt att se något nytt i den. Att organiserad brottslighet utgått områden som under långa tider präglats av fattigdom och liv i torftighet gällde så väl gammal sicilianskt maffia som nutida organiserade rumänska ligor. Inget alla ”nytt under solen” i detta.

Vårt svenska samhällsproblem, och det är för mig ett problem som vare sig kan eller får relativiseras bort, består i att vi låtit samhällen, som på många och olika sätt exkluderats från vårt ”vanliga” samhälle. Väsentligt högre arbetslöshet, skolor som på inget sätt har resurser att utföras det som förväntas av dem, trångboddhet och mediokert underhållna bostäder o.s.v. o.s.v. har skapat en grogrund där några, inte gigantiskt många men ändå tillräckligt många, hamnar i mer eller mindre organiserad brottslighet.

Denna brottslighet gör att vi befinner oss i en situation, om vi ser till den fatalaste konsekvensen, att 12 månaders glidande medelvärde idag pekar på 4.5 dödsskjutningar i månaden. Om vi ser till mindre fatala men för berörda ändå betydande konsekvenser vet vi att det finns områden där ”gängen” på olika sätt ”terroriserar” sin omgivning. Nog är väl detta en fara och ett samhällsproblem?

En fara av annan dimension är att spektakulär gängbrottslighet, inte sällan förstärkt av vårt nya och omedelbara medialandskap, där reflektionen ställs på undantag, banat vägen för en samhällsdebatt där rättssäkerhetens principer försvagas. Denna fara kan aldrig någonsin relativiseras bort, med att det är värre någon annanstans, den kommer att bestå intill dess att den spektakulära brottsligheten substantiellt minskar över tid. Och då krävs att något görs åt de strukturella problem som banat vägen för våra exkluderade områden. I detta bakomliggande är polisiära åtgärder ingen lösning lika lite som reaktiva sociala åtgärder ger något annat än lindring. Här behövs något annat och något mer ..-

Re: Sveriges partier om EU och miljöfrågor

Samhällslärare — Fri, 05 Apr 2024 04:11:01 -0000

Problemet med klimatpolitik är att den ofta får ett provinsiellt fokus medan problem i allra högsta grad är globalt. Med detta inte sagt att det provinsiella perspektivet är oviktigt, tvärtom, MEN det allra viktigaste i detta är att i mycket konkret handling föregå med gott exempel för att inte ge andra ”bortförklaringar”’ till att inte göra något.

Rent konkret (https://www.naturvardsverke... står Kina för 1/3 del av utsläppen av växthusgaser medan hela EU svarar för 6 procent varav vårt eget land står för 0.2 procent. Sorgesamt är att de kinesiska utsläppen fortsätter att öka, dessvärre på ett betydande sätt. medan trenden i de flesta andra länder är mer konstant eller avklingande.

Även om EU över en natt skulle halvera utsläppen skulle det förmodligen endast ha marginell påverkan på den globala uppvärmningen. Nu är det ju dock så att EU, genom globaliseringen, flyttat mycket av produktion, och därmed också växthusgasutsläpp, till Kina. Det är detta ansvar som borde vara huvudpunkten i den klimatdebatt som förs i EU-valet, men den tycks förbigås med tystnad.

Re: Innehållslös kritik av Dragsted från Ankarloo

Samhällslärare — Wed, 03 Apr 2024 15:18:26 -0000

Nog gör väl ändå Lönnroth och Henriksson en ”logisk kullerbytta”, i att vara ”anhängare av ett omfattande statligt, regionalt och kommunalt ägande” med ”politiskt beslutade ägardirektiv” (d.v.s. klassisk centralistisk planekonomi där besluten tas mycket långt ifrån de som arbetar i företagen) och samtidigt plädera för att ”Även inom offentligt ägda företag och verksamheter ska de som arbetar känna att de har makt över sitt eget arbete.” (d.v.s. makt som på riktigt finns på en decentraliserad lokal nivå). I detta motstridiga resonemang reduceras ”frihetligheten” till en floskel utan mening.

Ingen har under hela världshistorien lyckats med att ”både äta upp kakan och ha den kvar”. Spänningsfältet och motstridigheten mellan centralism och decentralism kan inte överbryggas genom programskrivningar som bygger på ”både och”.

Re: Tredubbling av mutbrottsåtal på tre år

Samhällslärare — Wed, 03 Apr 2024 15:01:30 -0000

Att det finns en ”överrepresenation” av mutbrott i Stockholm är väl tämligen naturligt och nog direkt korrelerat till att det finns en ”överrepresentation” av makt i Stockholm. Trots försök över åren att geografiskt decentralisera makten finns den fortsatt till mycket stor del att finna i Stockholm och detta alldeles oavsett om vi talar offentligt makt, ekonomisk makt eller den makt som finns i en bred fåra av intresseorganisationer.

Re: 121 fall av dödligt våld under 2023

Samhällslärare — Tue, 02 Apr 2024 02:26:00 -0000

För att kunna se en trend tror jag vi behöver ta ut perspektiv som sträcker sig över år. Då skjutningar beror på enstaka konflikter (konflikterna är inte oändliga till antalet), blir det med naturlighet en variation i intensiteten. Ibland eskalerar det och ibland klingar det av, ibland är det parallella konflikter, icke korrelerade med varandra, och ibland är konflikterna få.

Min uppfattning är att det i botten av allt detta finns en strukturell problematik utifrån vilken det också utvecklats subkulturer i delar av gängmiljön, subkulturer där ett människoliv ges ringa värde om någon på något sätt utsatts för oförätter.

Då jag inte ser att någonting förändrats i den strukturella problematiken är jag mycket försiktigt med att dra slutsatser om trender. Att dra slutsatser tror jag kräver flerårsperspektiv och där är vi inte ännu. Ingen skulle bli gladare än jag om ett verkligt trendbrott i detta destruktiva våld skett men jag vågar inte tro att så är fallet utifrån det resonemang jag ovan givit uttryck för.

Re: 121 fall av dödligt våld under 2023

Anders_S — Mon, 01 Apr 2024 12:12:26 -0000

Sår är det men det är ändå inte alltid ointressant. Det finns nu en tydligt minskande trend sen oktober när det gäller antalet skjutningar per månad.

Re: 121 fall av dödligt våld under 2023

Samhällslärare — Mon, 01 Apr 2024 02:28:28 -0000

Bekymret, som jag ser det, är att debatten allt för ofta fokuseras på skillnader mellan korta tidsperioder, månad från månad,, o.s.v. istället för att ta sin utgångspunkt från trender. Jämförelserna under de korta perspektiven säger ingenting, se på höstens vendetta vilken i debatten snabbt gjordes till ”det nya normala” när situationen istället utgjordes av en, i tiden begränsad, om än lika tragisk som blodig, exceptionell konflikt.

Och visst, i trender kan ingå geografiska skillnader och det faktum att skjutvapen blivit ett allt vanligare verktyg i det dödliga våldet, MEN studiet av dessa trender kräver avsevärt längre tidsperioder än de som normalt förekommer i den understundom tämligen ”skruvade” debatten.

Re: 121 fall av dödligt våld under 2023

Anders_S — Fri, 29 Mar 2024 06:11:52 -0000

Så kan en absolut se det. Men om vi ser på de senaste tio åren kan vi också se en minskning i Göteborg samtidigt som vi kan se en ökning i Stockholm samt en ökning i hela landet som drivs av utvecklingen i Stockholm.

Re: 121 fall av dödligt våld under 2023

Samhällslärare — Fri, 29 Mar 2024 04:05:42 -0000

Att statistiken går upp och ned i ”stycketal” över åren är i huvudsak en slump eller naturlig variation om vi vill beskriva det så. Hur som helst saknar de årsvisa skillnaderna i ”stycketal” all statistisk signifikans och utgör därför ingen egentlig grund för några slutsatser. Rapporten kan väl sammanfattas med ”inget nytt under solen”.

Re: Polisen ägnar mer tid åt gängmord än mord på kvinnor

Samhällslärare — Thu, 28 Mar 2024 05:45:25 -0000

Ja varje mord, alldeles oavsett bakgrund och omständigheter, är alltid och undantagslöst en tragedi och ett trauma för de närstående. I detta är bara att instämma.

Om vi betraktar det polisiära perspektivet rörande våld mot kvinnor är det knappast en problematik där polisen kan göra särskilt mycket åt de underliggande orsakssambanden. Visst har polisen sin roll i detta, att hålla koll på riskpersoner och risksituationer och att agera utifrån detta. Självklart har polisen också i uppdrag att utreda dessa tragiska brott men det handlar då sällan om några resurskrävande spaningsmord. Polisiärt sett är fallen oftast tämligen okomplicerade där gärningspersonen är identifierad näst intill från början.

Re: Självklart ska en dömd kunna arbeta i skolan

Samhällslärare — Mon, 25 Mar 2024 05:08:08 -0000

I fallet ekonomiska brott kan ett näringsförbud, som en del av påföljden, utfärdas för de som anses olämpliga att driva företag. Något likande skulle kunna inrättas när det gäller arbete inom förskola och skola. Det skulle då t.ex. kunna vara tillämpligt för de som begått sexualbrott mot barn. Genom ett sådant förfarande skulle förbudet bli en del av påföljden varigenom problematiken med att den som avtjänat sitt straff utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv rimligen måste ha samma status som varje annan medborgare skulle kunna undvikas.

Re: Svensk gänguppgörelse i Turkiet

Samhällslärare — Sun, 24 Mar 2024 04:05:38 -0000

Jag delar tveklöst din uppfattning om att Turkiet inte var nöjda, i detta fall hade ju det hela inte dragit ut ytterligare ett halvår. Missnöjet bestod, precis som du säger du säger, i att man uppfattade en ”luddighet” i de amerikanska förpliktelserna att tillhandahålla avancerad vapenteknologi och i detta vek sig USA.

Att USA vek sig handlar enligt min bestämda uppfattning, som jag givit uttryck för i diskussionen ovan, om den militärstrategi varigenom Rysslands position på såväl Nordkalotten som i hela Östersjöområdet skulle försvagas. Det är i detta storpolitiska och militärstrategiska spel jag har oerhört svårt att se hur en, förvisso utifrån svenska förhållanden eskalerad, gängkonflikt skulle kunna haft någon som helst inverkan. Att någon i USA, ett land med 4-5 gånger högre mordfrekvens, där gängkonflikter sedan decennier varit en del av vardagen och där skjutvapen är näst intill var mans egendom, ens skulle ”höja på ögonbrynen” inför en enda eskalerad gängkonflikt ser jag, som jag framfört tidigare, inte som sannolikt.

Re: Svensk gänguppgörelse i Turkiet

Anders_S — Sun, 24 Mar 2024 01:44:59 -0000

Turkiet var inte alls nöjda. De fick inte vad de ville ha förrän flera månader senare. Först i oktober tycks de ha blivit nöjda. För det handlade ju inte bara om vad de ville ha från Sverige utan också om vad de ville ha från USA:

Re: Legaliserad cannabis i Tyskland – avkriminalisering i Sverige?

Samhällslärare — Sat, 23 Mar 2024 13:18:32 -0000

Avkriminalisering av innehav för eget bruk är en sak medan legalisering är något annat och något jag ser som förkastligt. I fallet legalisering är risken för ett ökat missbruk påtaglig, fler kommer att köpa, fler kommer att odla varigenom fler kommer att missbruka. Det går aldrig att bortse ifrån att cannabis är en skadlig och beroendeframkallande drog. Ett ökat bruk av cannabis kan därför aldrig vara något positivt, lika lite som ökat alkohol- eller tobaksbruk är något positivt.

Re: Svensk gänguppgörelse i Turkiet

Samhällslärare — Fri, 22 Mar 2024 16:09:42 -0000

Sverige och Turkiet var i princip överens den 10 juli, dagen innan NATO-toppmötet i Vilnius. Det handlade i huvudsak om två frågor, vapenexport och terrorbekämpning.

Att öppna för vapenexport till Turkiet var en mycket logisk följd av ett NATO medlemskap. Om vi, enligt paragraf 5, är beredda att gå i krig för att försvara Turkiet hade alla andra överenskommelser än att tillåta svensk vapenexport till ifrågavarande land i praktiken varit omöjliga. Detta var ingen stor eftergift vilket båda parter lär ha varit mycket medvetna om.

Jag tror heller inte att frågan om terrorbekämpmning var särskilt svår. I vårt land där ”PKK-hybrisen” understundom varit ganska betydande är det ingen särskilt vild gissning att det redan förekommit ett inte oväsentligt utbyte av underrättelser. Det är ju heller inte så att överenskommelsen resulterat i massutvisningar av förmenta anhängare till påstådda kurdiska terrororganisationer. I praktiken förefaller även denna del av överenskommelsen vara tämligen ”tandlös”.

Min uppfattning förblir att ”förhandlingarna”, som avslutades innan den egentliga eskaleringen av Foxtrot-konflikten, var ett pliktskyldigt spel för att ge tid att lösa den verkliga frågan, turkisk tillgång till avancerad amerikansk vapenteknologi.

Det är min bild att det i Kongressen fanns en skepsis mot att förse Turkiet med allt för avancerad teknologi. Det var såldes näppeligen Biden som behövde övertygas utan inflytelserika kretsar i det amerikanska politiska etablissemanget. Att dessa kretsar skulle låta sig påverkas av det svenska gängvåldet, som endast endast är en krusning på utan i jämförelse det amerikanska dito, har jag mycket svårt att se någon sannolikhet i.

Re: Svensk gänguppgörelse i Turkiet

Anders_S — Thu, 21 Mar 2024 06:01:25 -0000

Men påtryckningarna mot Sverige handlade ju om avtalet med USA. USA ville ha med Sverige i Nato. Turkiet gick med på att Sverige fick komma med i EU först efter att de fått va de ville från USA. Fram till dess var de intresserade av instabilitet i Sverige. Som en påtryckning på både Sverige och USA. De har knappast några större möjligheter att skapa oreda på samma sätt i USA, men i Sverige har de bevisligen det (de har utfört flera mord i Sverige genom tiderna).

Re: Svensk gänguppgörelse i Turkiet

Samhällslärare — Tue, 19 Mar 2024 13:15:08 -0000

Att våldet upphörde just då kan vara en tillfällighet och även om det inte var det menar jag att tillgången till amerikansk vapenteknik varit av betydligt större vikt i sammanhanget än Erdogans potentiella inblandningar i gängvåldet för att åstadkomma svenska eftergifter i synen på Turkiet i allmänhet och kurder i synnerhet. Även om Erdogan säkert har och har haft synpunkter på Sverige var hela argumentationen, utifrån min bestämda uppfattning, ett spel i syfte att pressa USA. Att göra Östersjön till NATO’s ”insjö”, att få tillgång till det ”osänkbara hangarfartyget” Gotland och att få tillgång till vägar och järnvägar från norska hamnar till Östersjön har varit av mycket stor strategisk betydelse för USA, vilket Erdogan förstås var fullt medveten om. Som den cyniske maktspelare Erdogan är nyttjade han självklart detta till sin egen fördel.

Vårt land betyder nog egentligen inte särskilt mycket för Erdogans och hans regim. Min uppfattning är att det är vi själva som övervärderar vår betydelse i förhållandet till Turkiet och alla dess utmaningar. Detta är alls ingen ny företeelse. Ett gammalt och känt exempel på denna övervärdering är den katastrofala utredningen av Palmemordet där det i grunden dåligt underbyggda, men av politruker understödda, ”kurdspåret” förde utredningen bortom all räddning.

Re: Svensk gänguppgörelse i Turkiet

Anders_S — Tue, 19 Mar 2024 03:58:54 -0000

Vi har olika uppfattning om det. Men sanningen är att våldet i Sverige nästan helt upphörde efter att Erdogan agerat mot Rawa Majid och hans allierade. Det gjorde han när han fått det han ville av USA i samband med NATO-förhandlingarna. Dessutom fins det bevisade fall av gängrelaterade mord i Sverige där turkiska myndigheter varit finansiärer och initiativtagare. Om de inte var inblandade i våldsvågorna med koppling till Nätverk Foxtrot skulle det vara mer förvånande än motsatsen.

Re: Svensk gänguppgörelse i Turkiet

Samhällslärare — Mon, 18 Mar 2024 13:26:20 -0000

Turkiet är ett korrupt land med plats 115 på Transparency Internationals lista, medborgarskap förvärvas enkelt (en väg är genom fastighetsköp) och landet som sådant är beläget i Europas absoluta närhet. Detta torde var kraftiga incitament för kriminella, svenska eller inte är nog tämligen oväsentligt i detta sammanhang, som vill ”ligga lågt” eller som vill känna sig trygga att inte utlämnas.

Att dessa förhållanden som funnits där i många år skulle ha någon större del i den auktoritäre Erdogans trilskande i frågan om svenskt NATO-medlemskap ställer jag mig ytterst tvivlande till. Erdogans trilskande handlade, som jag ser det, i huvudsak om att säkra tillgång till hypermodern amerikansk vapenteknik. När Erdogan nåt framgång i detta skrev han ”snällt” under de dokument som krävdes och trilskandet upphörde. Således ett mycket klassiskt exempel på det vi brukar kalla ”kohandel”.

Re: Konkurrens och samarbete mellan gängen i Göteborg

Anders_S — Sun, 17 Mar 2024 09:57:24 -0000

Det gör förmodligen överhuvudet i familjen Ali Khan, ganska säkert nån i Backagänget och kanske nån från Albanligan. Det är de starkaste gängkonstellaltionerna och i Albanligen känner jag till en lämplig person med kopplingar till flera av gatugängen liksom till gäng i Stockholm. Det är en person som förekommer i många polisutredningar men aldrig åtalats.

Läs dessa inlägg:
https://blog.zaramis.se/202...
https://blog.zaramis.se/202...

Re: Konkurrens och samarbete mellan gängen i Göteborg

Samhällslärare — Sat, 16 Mar 2024 12:14:48 -0000

Intressant genomgång. Att det finns det vi kan likna vid förlikningsinstitut mellan kriminella organisationer är, som vi vet, inget nytt, t.ex. maffians historia både i USA och Italien berättar om detta. En grund i förlikning är att det finns någon form av medlare, som har förtroende från tvistande parter. Man kan fundera över vilka dessa medlare är men tveklöst har mycket blodspillan förhindrats genom deras försorg.

Re: Klas Friberg skriver bra om brottslighet

Samhällslärare — Sat, 16 Mar 2024 03:56:26 -0000

Att städer, allt sedan de anlades, haft en social uppdelning med ”bättre” och ”sämre” kvarter är förstås ett obestridligt faktum. Dock har inte den geografiska uppdelningen varit lika distinkt. ”Bättre” och ”sämre” kvarter kunde ligga nära varandra och i bland fanns uppdelningen i kvarteret i sig, där de ”bättre” bostäderna fanns i husen mot gatan medan de ”sämre” fanns i gårdshus. Detta ledde ändå till att människor av olika bakgrund ändå möttes på olika sätt, på gatan, i butiken, i skolan o.s.v. o.s.v.

Med miljonprogrammen, bland vilka vi idag återfinner de mest problematiska områdena, infördes en geografiskt betingad åtskillnad. Tanken var otvivelaktigt god, all service man behövde i vardagen skulle finnas i den omedelbara omgivningen och det fanns ofta en närhet till naturen.

Jag bodde själv från 10-årsåldern till mina tidiga tonår i ett av dessa ”sprillans” nya områden, söder om Stockholm, ett område som idag betecknas som ”särskilt utsatt”. De som bodde här var främst, som jag minns det, barnfamiljer. Någon utpräglad segregation kan jag inte påminna mig. Klasskompisarna bestod av allt ifrån läkarbarn till busschafförsbarn. Och absolut det var en tid då social utjämning stod högt på agendan.

Det är denna miljö, som jag faktiskt bara har positiva minnen av och dessa delas också av mina något äldre syskon, som samhället låtit löpa iväg till djupt segregerade och i ett antal avseenden isolerade områden. Jag vidhåller att detta är en grundproblematik.

Re: Klas Friberg skriver bra om brottslighet

Anders_S — Sat, 16 Mar 2024 01:44:27 -0000

De aktuella områdena har, i alla fall i Göteborg, alltid varit lika segregerade. Klassamhället har alltid varit väldigt tydlig. Under senare år har klyftorna i klassamhället dock fördjupats. Utan att brottsligheten ökat. Kända gäng fanns i flera av stadsdelarna redan på 1960-talet medan det som ändrats framförallt är tillgången på skjutvapen. 1970-talets Ali Khan hette Magnusson, Albanligan fanns redan på 1980-talet liksom den så kallade juggemaffian. Den stora skillnaden var att samhället då hade en inriktning på att minska klyftorna medan de som styr idag vill öka klyftorna.